Energirenovering med klimatskalet i centrum
Fastigheter kan energieffektiviseras väsentligen på två olika sätt: byggnadstekniskt eller installationstekniskt, och oftast kombineras de båda sätten. I det här blogginlägget koncentrerar vi oss på byggnadstekniska förbättringar.
Varför satsa på klimatskalet?
Energisnåla fastigheter är välisolerade och lufttäta. Det är sällan fallet med äldre bebyggelse och i sådan kan potentialen för energieffektivisering vara stor genom förbättrad värmeisolering och lufttätning av klimatskalet.
Många fördelar och förbättringar kan uppnås:
Ett mera hållbart samhälle: All energianvändning innebär negativ miljöpåverkan i någon form och omfattning. Därför är det alltid viktigt att hushålla med energiresurserna.
Effektivare energianvändning: Ett välisolerat och tätt klimatskal minskar värmeförlusterna under uppvärmningssäsongen och innebär ett minskat behov av komfortkyla då det är hett ute.
Förbättrad inomhuskomfort: Välisolerade och lufttäta konstruktioner medför varmare innerytor och frånvaro av obehagligt drag inomhus, vilket gör att temperaturen inomhus kan sänkas med bibehållen eller rentav förbättrad termisk komfort.
Förbättrat skydd mot buller: Förutom energieffektivisering innebär tilläggsisolering och lufttätning av klimatskalet att störande buller utifrån, till exempel från trafik, kan reduceras effektivt.
Mera ekonomisk fastighetsdrift: Åtgärder för förbättrad värmeisolering och lufttäthet som är väl tekniskt/ekonomiskt avvägda förbättrar omedelbart driftnettot påtagligt för fastighetsägaren, och dessutom under husets hela återstående livslängd, genom att underhållskostnader för åtgärderna praktiskt taget inte existerar – en ”evig” återbetalning av investeringen!
Finansiering och värdeskapande: Finansieringen av energieffektiviserande åtgärder kan underlättas genom att banker och finansieringsinstitut kan erbjuda förmånliga så kallade gröna lån. Vidare är en välisolerad fastighet mera värd på marknaden och kan vara mera attraktiv för potentiella köpare.
Förbättrad värmeisolering
Att förbättra värmeisoleringen hos klimatskalet – tilläggsisolera – innebär att man kompletterar eller byter ut befintligt värmeisoleringsmaterial mot nytt sådant och i en omfattning som är tekniskt/ekonomiskt optimalt.
Olika isoleringsmaterial, med sinsemellan olika egenskaper som typ av material, isolerförmåga, beteende vid brand, praktisk hantering på byggarbetsplatsen och, inte minst relation pris/prestanda, kan komma till användning. Vissa isoleringsmaterial kan passa bättre än andra för vissa applikationer.
Materialens förmåga att transportera värme kallas värmekonduktivitet eller lambda-värde och mäts i enheten W/mK. Ett lågt värde innebär att materialet bromsar värmetransport mera effektivt än ett med högre värde.
Många ordinära värmeisoleringsmaterial återfinns i området med värmekonduktiviteter på 0,03 – 0,05 W/mK. På senare år har det kommit till material med betydligt lägre värmekonduktivitet, till exempel PIR-isolering, aerogel och vacuumpaneler. Dessa nyare produkter ligger högre i pris, men blir ofta lönsamma över tid på grund av att de håller nere konstruktionernas energiförluster effektivt och under lång tid. Vacuumpaneler förlorar dock med tiden (decennier) en del av sin extremt goda värmeisoleringsförmåga på grund av inläckage av luft
Tilläggsisolering i praktiken
För alla byggnadsdelar i klimatskalet kan man i princip förbättra värmeisoleringen, men beroende på vad man står inför att tilläggsisolera, kan det finnas en del mera specifikt att tänka på. Generellt bör man sträva efter att tilläggsisolera klimatskalets utsida, eftersom det innebär att den ursprungliga konstruktionen då hamnar i ett varmare, och därmed torrare, klimat, vilket bland annat är bra för beständigheten över tid.
Vindsbjälklag och tak
Vindsbjälklag är ofta lätta att komma åt för tilläggsisolering, speciellt om det rör sig om en oinredd vind med ordentlig ”ståhöjd”. Vanligen tilläggsisolerar man med en lösfyllnadsisolering av mineralull eller cellulosafiber som blåses på plats. Ju mera utrymmet är begränsat på höjden, desto besvärligare blir arbetet. Man ska se till att ventilationen vid takfot säkerställs även efter tilläggsisoleringen. För att undvika fuktskador på vinden på grund av läckage av fuktig inomhusluft dit upp, är det viktigt att försöka identifiera och täta otätheter i bjälklaget, till exempel i form av otäta rör- och kanalgenomföringar samt vindsluckor. Ett tilläggsisolerat vindsutrymme blir fuktigare än ett dåligt isolerat, vilket gör att risken för fuktskador kan öka, speciellt om bjälklaget läcker mycket fuktig inomhusluft till vindsutrymmet.
Vid låglutande tak är det svårt att isolera vindsbjälklaget på grund av nedsatt åtkomlighet och begränsat med plats för en tilläggsisolering på bjälklaget ovansida. Ett sätt som man då kan överväga är att tilläggsisolera takets utsida och omvandla vindsutrymmet till ett varmt, oventilerat – och torrt – utrymme. Förfarandet fungerar i allmänhet bra, men kräver viss byggnadsfysikalisk eftertanke och det kan vara lämpligt att ta hjälp av någon sakkunnig inom fukt- och energifrågor om förfarandet övervägs.
Ytterväggar
Ytterväggar kan tilläggsisoleras utvändigt eller invändigt. Ur strikt teknisk synvinkel är utvändig tilläggsisolering generellt att föredra: den ursprungliga väggkonstruktionen blir varm och torr med den nya, utvändiga isoleringen. Men det är inte alltid möjligt att tillföra ny värmeisolering på utsidan: inte minst gäller detta byggnadsantikvariskt känsliga fasader med tidstypiskt utseende och ofta med estetiskt värdefulla fasaddetaljer. Vill man då förbättra väggens värmetekniska egenskaper är man hänvisad till att isolera på väggens insida. Det är förknippat med flera nackdelar. Värmeisoleringen blir mindre effektiv på grund av köldbryggor som oundgängligen uppstår vid bjälklags- och mellanväggsanslutningar samt fönstersmygar. Vidare kommer ursprungsväggen att stå kallare och fuktigare, vilket ökar risken för fukt- och frostskador på fasadmaterialet. Slutligen innebär invändig isolering naturligtvis att den användbara ytan i rum som vetter mot fasaden i fråga minskar. För invändig isolering talar dock att kostnaderna för tilläggsisoleringen i allmänhet blir lägre än vid utvändig isolering, där kostnadssidan tyngs ner av behovet av ställningar och nästan undantagslöst ett nytt fasadmateriel.
För källarytterväggar gäller liknande resonemang, men utvändig tilläggsisolering, som egentligen är att föredra tekniskt, blir ofta ett alltför kostsamt alternativ, på grund av behovet av grävning, fuktskydd av väggens utsida, säkerställd dränering med mera samt återställning med återfyllning, plantering/plattsättning eller liknande. Källarytterväggar kan isoleras invändigt och då används oorganiskt isoleringsmaterial, reglar av stål och gipsskiva som innerbeklädnad. Ångspärr brukar utelämnas för att undvika att fukt ackumuleras i väggen och en luftspalt lämnas mellan de isolerade reglarna och den ursprungliga källarytterväggen.
Bottenbjälklag
Kalla och dragiga golv kan vara mycket okomfortabla. Det är därför inte ovanligt att man vill åtgärda sådana konstruktioner med hjälp av tilläggsisolering. Även driftekonomiskt kan det vara lockande att försöka minska värmeförlusterna i golvkonstruktioner. När det gäller de praktiska förutsättningarna för att förbättra bjälklagens värmeisolering och lufttäthet, skiljer sig förutsättningarna väsentligt mellan bjälklag av typen platta på mark och krypgrundsbjälklag.
De förstnämnda är praktiskt svåra att åtgärda, eftersom åtgärden för med sig att alla dörrar och trösklar måste justeras i höjd i samband med tilläggsisoleringen. Även fukttekniskt kan det vara äventyrligt att isolera på golvets ovansida eftersom ingreppet kan leda till att underliggande skikt i den ursprungliga golvkonstruktionen kan hamna i nytt och ogynnsamt klimat med risk för mögeltillväxt eller liknande.
Kryprumsbjälklag tilläggsisoleras relativt enkelt underifrån, om bara höjden i kryprummet är tillräcklig för att det ska vara praktiskt och arbetstekniskt möjligt. Ett sådant ingrepp påverkar dock värme- och fuktbalansen i krypgrunden: Det blir kallare och fuktigare under stor del av året, vilket påverkar risken för skador på fuktkänsligt material som trä som exponeras mot kryprumsklimatet. Risken för tjälskjutning av grundmurarna till följd av lägre temperatur i krypgrunden, kan också behöva beaktas. Som en positiv följd av att isolera undersidan av bjälklaget får man dock notera, inte bara att värmeförlusterna genom bjälklaget reduceras. Dessutom blir den ursprungliga bjälklagskonstruktionen varmare och torrare.
Det är också möjligt att värmeisolera krypgrundens botten, till exempel med lättklinkerkulor, och krypgrundsväggarna med isolerskivor, och samtidigt stänga igen uteluftventilerna. I stället ventileras kryppgrunden mekaniskt med inomhusluft som sedan lämnar krypgrunden som avluft till det fria. Man får då en inneluftventilerad varmgrund med ett gynnsamt varmt och torrt klimat, under förutsättning att man aldrig, till exempel på grund av rörläckage eller yttre översvämning, får någon vatteninträngning som ger upphov till avdunstning från kryprumsbotten. Man bör också vara uppmärksam på att det kan uppstå höga halter av markradon i en sådan oventilerad krypgrund, med risk för att radonhalten i bostaden kan nå farliga nivåer, om grunden på platsen är radonrik.
BIM Energy Renovation – den ultimata vägvisaren
Att planera för lyckade energieffektiviseringar innebär att klargöra de energitekniska och ekonomiska konsekvenserna av ett antal alternativa val av åtgärder och åtgärdskombinationer. BIM Energy Renovation erbjuder marknadens bästa och smidigaste verktyg till hjälp för dig att välja de bästa lösningarna för dina behov.