EU-direktiv om energianvändning i byggnader – Vad är på gång?

Den Europeiska unionen har starka ambitioner när det gäller hållbarhet och klimatanpassning. Övergripande formuleras detta i EU:s klimatlag från 2021. Lagen slår fast unionens mål för Europas ekonomi och samhälle att bli klimatneutrala till år 2050. Utöver detta sätter lagen upp ett mål om att nettoutsläppen av växthusgaser skall reduceras med minst 55 % till 2030, jämfört med 1990 års nivåer. Detta mål går inom EU under namnet ”Fit for 55”, på svenska ”55 %-paketet”. Klimatneutralitet till 2050 innebär netto noll utsläpp av växthusgaser för EU-länderna i sin helhet. Detta ska uppnås genom att reducera utsläpp, investera i gröna teknologier och skydda naturen. Åtgärderna skall vara socialt rättvisa och kostnadseffektiva. Lagen ska också främja förutsägbarheten för investerare i den byggda miljön och andra ekonomiska aktörer i samhällsbyggnadssektorn.

Förordningar och direktiv – unionens styrmedel

EU’s lagstiftning består av olika delar: Förordningar, som är bindande och har direkt verkan i medlemslandets rättssystem och direktiv, som måste transponeras och implementeras in i medlemlandets lagsystem.

Två viktiga direktiv inom EU, inte minst inom bygg- och fastighetssektorn, är EU’s Direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), fastställt första gången år 2002 och senast reviderat 2018, samt EU’s Direktiv om energieffektivisering av byggnader (EED) som beslöts i mars 2023 och som gäller från september samma år. EED är mera makro-politiskt till sin karaktär och hanterar generella krav på medlemsländerna på en nationell nivå, medan EPBD har en mera direkt inverkan på byggande och fastighetsbeståndet i medlemsländerna.

Direktivet om energieffektivisering av byggnader (EED) fastställdes i sin senaste version i september 2023. De viktigaste inslagen i direktivet är att den totala energianvändningen i medlemsländerna skall minska med 11,7 % till 2030. Av den offentliga sektorn krävs att den årligen minska sin energianvändning med 1,9 %.

Vägen mot ett reviderat direktiv om byggnaders energiprestanda

Direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) är för närvarande (2023) under omfattande revidering.

De huvudsakliga målen för revisionen är att alla nya byggnader skall vara noll-utsläppsbyggnader till 2030 och att befintliga byggnader skall vara åtgärdade till noll-utsläppsbyggnader till 2050.

Revideringen är under beredning inom EU och det är i dag (hösten 2023) inte helt klart hur direktivets alla delar kommer att se ut i fastställt skick. Proceduren kring en revision av ett EU-direktiv är den att revisionen först diskuteras i Europaparlamentet, som enas kring ett förslag till reviderat direktiv. Detta förslag går därefter vidare till en så kallade trilogförhandling mellan kommissionen, rådet och parlamentet, varefter resultatet av trilogförhandlingen går till Europarådet för diskussion, modifieringar och beslut, som alltså alla medlemsländer står bakom. För att direktivet ska kunna fastställas slutligt behandlas det i parlamentet och efter politisk överenskommelse mellan parlamentet och rådet antas den slutliga texten.

Europaparlamentets förslag

Enligt det förslag Europaparlamentet röstade för under våren 2023 skulle befintliga bostadshus, på en skala från A till G, där A motsvarar bäst energiprestanda och G sämst, uppnå energiprestandaklass E till 2030 och D till 2033. För befintliga kommersiella fastigheter föreslogs energiprestandaklass E senast 2027 och D senast 2030. Kraven avsågs bli gällande med strikt ansvar för varje individuell byggnad och fastighetsägare.

Det är tillåtet för medlemsländer att nationellt definiera skalan för energiklassning på ett sådant sätt att den avspeglar frekvensen av byggnader i respektive energiklass. På uppdrag av den svenska regeringen har Boverket tagit fram förslag till en modifierad skala för energiklassning för svenskt vidkommande för att undgå att ”Sverige får mer långtgående krav på att genomföra energieffektiviseringsåtgärder jämfört med många andra medlemsstater. Orsaken till det är att Sverige för närvarande har en skala som relativt sett ger en högre andel byggnader i energiklasserna D,E och F. Genom detta förslag (…) kommer Sverige att ha en energiklassning som är mer överensstämmande med andra medlemsstaters.”

Trilogförhandling

Europaparlamentets förslag behandlades i mitten av oktober 2023 i en så kallad trilogförhandling mellan kommissionen, rådet och parlamentet, där en kompromiss gjordes som väsentligen innebär att kraven på obligatoriska renoveringar för enskilda byggnader undanröjdes, vilket innebär ett närmande till ministerrådets linje att krav i stället ska ställas på den genomsnittliga energiprestandan sammantaget i varje enskilt medlemsland som också ska definiera de energimässigt sämst presterande byggnaderna, och av dessa ska det ställas krav, på nationsnivå, på att en viss andel ska energirenoveras.

Europeiska rådets förslag

Efter trilogförhandlingen har man i Europeiska rådet senare i oktober 2023 nått en överenskommelse om ett förslag till översyn av direktivet om byggnaders energiprestanda. Huvudmålen för översynen är att alla nya byggnader bör vara nollutsläppsbyggnader senast 2030 och att befintliga byggnader bör omvandlas till nollutsläppsbyggnader senast 2050.

När det gäller nya byggnader enades rådet om följande: från och med 2028 ska nya byggnader som ägs av offentliga organ vara nollutsläppsbyggnader; från och med 2030 ska alla nya byggnader vara nollutsläppsbyggnader.

När det gäller befintliga byggnader enades medlemsländerna om att införa minimistandarder (s.k. MEPS – Minimum Energy Performance Standards) för energiprestanda som motsvarar den maximala mängd primärenergi som byggnader får använda per m2 och år. Tanken är att detta ska leda till renoveringar och till en gradvis utfasning av de byggnader som har sämst prestanda och till en kontinuerlig förbättring av det nationella byggnadsbeståndet.

För befintliga byggnader som inte är bostadshus enades medlemsländerna om att fastställa maximitröskelvärden för energiprestanda på grundval av primärenergianvändningen. Ett första tröskelvärde fastställer en gräns under primärenergianvändningen på 15 % för de byggnader i ett medlemsland som inte är bostadshus och som har sämst energiprestanda. Ett andra tröskelvärde skulle fastställas till under 25 %. Medlemsländerna enades om att se till att alla byggnader som inte är bostadshus ligger under tröskelvärdet 15 % senast 2030 och under tröskelvärdet 25 % senast 2034. Tröskelvärdena fastställs på grundval av det nationella byggnadsbeståndets energianvändning den 1 januari 2020 och kan differentieras mellan olika byggnadskategorier.

Angående befintliga bostadshus enades medlemsländerna om att fastställa minimistandarder för energiprestanda på grundval av en nationellt fastställd utvecklingsbana i linje med en progressiv renovering av ländernas byggnadsbestånd till ett bestånd med nollutsläpp senast 2050, i enlighet med ländernas nationella byggnadsrenoveringsplaner. Den nationella utvecklingsbanan motsvarar minskningen av den genomsnittliga primärenergianvändningen i hela beståndet av bostadsbyggnader under perioden 2025–2050, med två kontrollpunkter för att följa upp medlemsländernas resultat. Så är tanken att man säkerställer att den genomsnittliga primärenergianvändningen för hela bostadsbyggnadsbeståndet åtminstone senast 2033 motsvarar energiprestandaklass D och senast 2040 ett nationellt fastställt värde som härleds från en gradvis minskning av den genomsnittliga användningen av primärenergi 2033–2050 i linje med omvandlingen av beståndet av bostadsbyggnader till nollutsläppsbyggnader.

Medlemsländerna enades vidare om att fastställa krav som säkerställer att alla nya byggnader är utformade för att optimera sin potential för solenergiproduktion. Medlemsländerna enades om att bygga ut lämpliga solenergianläggningar: senast den 31 december 2026 på alla nya offentliga byggnader och byggnader som inte är bostadshus med en användbar golvyta på mer än 250 m2, senast den 31 december 2027 på alla befintliga offentliga byggnader och byggnader som inte är bostadshus som genomgår en större renovering eller en totalrenovering, med en användbar golvyta på mer än 400 m2, och senast den 31 december 2029 på alla nya bostadshus.

Medlemsländerna enades om att utfärda nationella byggnadsrenoveringsplaner som innehåller en färdplan med nationella mål för 2030, 2040 och 2050 när det gäller den årliga energirenoveringstakten, det nationella byggnadsbeståndets primära och slutliga energianvändning samt dess minskningar av de driftsrelaterade växthusgasutsläppen. De första planerna ska utfärdas senast den 30 juni 2026 och vart femte år därefter. Troligen kommer, i Sverige, Boverket att få ansvaret att ta fram dessa planer.

Europeiska rådets överenskommelse med Europaparlamentet

Den 7 december 2023 nåddes en överenskommelse mellan rådet och parlamentet om ett slutligt förslag till lydelse av ett nytt EPBD-direktiv.

I förslaget slås det fast om att 2030 alla nya byggnader skall vara nollutsläppsbyggnader och att 2050 hela det existerande byggnadsbeståndet i medlemsländerna skall bestå av nollutsläppsbyggnader.

När det gäller minimistandarder (s.k. MEPS – Minimum Energy Performance Standards) för energiprestanda: den maximala mängd primärenergi som byggnader får använda per m2 och år, enades man om

• för beståndet av bostadsbyggnader i sin helhet i varje medlemsland, att detta skall minska sin genomsnittliga energianvändning med 16 % till 2030, och 20-22 % till 2035. 55 % av energiminskningen måste uppnås genom energirenovering av de byggnader som uppvisat sämst energiprestanda. (Direktivet ställer alltså inga krav riktade mot enskilda byggnader och fastighetsägare, utan lämnar till medlemsländerna som sådana att bestämma hur kraven ska uppfyllas på en nationell nivå.)
• för icke-bostadsbyggnader, att alla sådana byggnader skall ha energiprestanda bättre än de 16 % sämst presterande (i Sverige drygt 11 000 byggnader) till 2030 och bättre än de 26 % sämst presterande (i Sverige drygt 18 000 byggnader) till 2033. Tröskelvärdena fastställs på grundval av det nationella byggnadsbeståndets energianvändning den 1 januari 2020.

Vidare endes man om att alla nya byggnader och offentliga byggnader skall utrustas med solenergiinstallationer, liksom befintliga icke-bostadsbyggnader som renoveras i en sådan omfattning att bygglov krävs.

Slutligen enades de två EU-organen om en färdplan med målet att fasa ut all byggnadsuppvärmning inom EU med fossila bränslen till 2040.

Överenskommelsen mellan Europeiska rådet och Europaparlamentet innebär att förslaget till ett nytt EPBD-direktiv efter slutligt godkännande av de två organen, kan fastställas. Detta förväntas ske under 2023 och implementeras i medlemsländerna under 2024.