Förnuftig elanvändning nödvändig för den gröna omställningen
Det samhälle som man överallt i den utvecklade världen strävar efter, där fossila energikällor fasats ut och ersatts med icke fossila sådana, kommer att behöva energi i form av elektricitet i mycket stor omfattning. Det handlar inte bara om att i det framtida elektrifierade samhället ersätta fossil energianvändning utan också om etablering av nya elintensiva industrier och processer som ställer krav på utbyggd elproduktion och nya och förstärkta elnät. Allt detta kräver eftertanke och handling kring effektivt utnyttjande av resurser inom energiområdet.
Photo by Matthew Henry on Unsplash
Dessa frågor behandlas i en färsk rapport från Energimyndigheten: ”Effektiv användning av energi, effekt och resurser för att underlätta elektrifieringen, ER 2024:03”.
Enligt rapporten bedömer Energimyndigheten att möjligheterna att minska elanvändningen genom energieffektivisering är stor. Man räknar med att en teknoekonomisk potential på kort sikt (fram till 2030) på 20–25 terawattimmar (TWh) i minskad elanvändning kan vara realistisk. Utöver den teknoekonomiska potentialen som inkluderar enbart tekniska åtgärder finns också ytterligare potential som kan realiseras genom att göra saker annorlunda och smartare ur ett energiperspektiv. Internationella studier pekar mot att beteendeåtgärder kan spara 10–25 % av energianvändningen i bostäder.
Ur rapporten: ”Utifrån tidigare studier bedöms potentialen för energieffektivisering i bostads- och servicesektorn (alla energislag) ligga mellan 15 och 41 terawattimmar (TWh) på kort sikt (fram till 2030). Störst är potentialen för småhus (6–18 TWh energi), följt av flerbostadshus (5–12 TWh energi) och sedan övriga lokaler (4–11 TWh energi). I flerbostadshus domineras uppvärmningen av fjärrvärme, vilket innebär att potentialen för att minska elanvändningen genom energieffektivisering är liten (…). För lokaler finns mycket bristfälliga data om potential för energieffektivisering och enbart vissa typer av lokaler inkluderas (framför allt kontor och skolor).”
Det är främst inom sektorn för bostäder och service som den teknoekonomiska potentialen är störst: cirka 15 TWh el till 2030, där kanske överraskande nog småhus utgör den dominerande delen.
Ett räkneexempel: Det fanns 2021 cirka 2 miljoner småhus i Sverige. Cirka 150 000 småhus har idag enbart direktverkande eller vattenburen elvärme, närmare 350 000 som värms med biobränsle och el i varierande kombinationer, 125 000 med enbart biobränsle, medan småhus som värms med fossila bränslen är cirka 20 000 vardera av olja och gas. Fjärrvärme används i cirka 330 000 småhus. Resterande omkring 1 miljon småhus värms primärt med något slags värmepumplösning. (SCB-statistik, 2021).
Det återstod alltså bara ungefär 150 000 direkteluppvärmda småhus år 2021 och, om alla dessa utrustades med värmepumpar som ledde till en energibesparing på uppskattningsvis 10 000 kWh per hus, kan det bedömas att sparpotentialen ligger på omkring 1,5 TWh el om de utrustas med värmepumpar. För att komma upp i en besparing på säg 10 TWh el behövs det en ytterligare reduktion på cirka 8 TWh. Hur detta ska kunna åstadkommas framgår inte av rapporten; man får väl tänka sig belysning och apparater som är mera eleffektiva, inte minst nya värmepumpar som ersätter utslitna och mindre effektiva sådana. En icke oväsentlig reduktion av elbehovet måste förmodligen komma från beteendeförändringar.
Även om det inom få år förmodligen kommer att finnas värmepumpar för uppvärmning, och även varmvatten, i många fler småhus i landet, kommer byggnadstekniska energirenoveringsåtgärder, som tilläggsisolering av klimatskal och byte/renovering av fönster att vara betydelsefulla och leda till lägre energibehov totalt sett för renoverade småhus, men även elbehovet kommer att minska, dock inte oavkortat på grund av värmepumparnas temperaturverkningsgrad. Kanske minskningen av elbehovet för uppvärmning kan reduceras med cirka en tredjedel?
El är en högkvalitativ energiform, värd att använda förnuftigt. Att hushålla med elanvändningen är, och kommer mer och mer att bli, ett måste i den elektrifierade energiframtid med stora elbehov som vi ser framför oss. Detta blir en nationell ödesfråga för att kunna hålla nere de stora och oerhört kostbara investeringar som ligger i kraftigt utbyggd elproduktion och -distribution.
Hur kan styrmedel hjälpa till i omställningen?
När det gäller styrmedel och incitament till energi- och eleffektivisering är rapporten relativt mångordig och ett stort antal uppslag på temat diskuteras, utan att något speciellt pekas ut som optimalt. Ett av de mera intressanta uppslagen rör ett styrmedel där stora aktörer får ett intresse av att hjälpa mindre aktörer som företag eller hushåll att energieffektivisera – där professionella aktörer i form av någon typ av energibolag får ett beting att bidra till en viss mängd energieffektivisering hos sina (eller andras) kunder.
Hur de gör är upp till dem, vilket innebär att de har intresse av att hitta de billigaste åtgärderna. Finns det då åtgärder som redan är lönsamma blir det intressant för företagen att hitta dessa och skapa attraktiva paket där kunderna visserligen får betala för åtgärderna (som ju är lönsamma för dem) men i övrigt får allt serverat. Energibolagen har därmed inte bara intresse av att pressa transaktionskostnader utan också att hjälpa energianvändarna att överkomma de beteendemisslyckanden som hindrar dem från att genomföra lönsamma åtgärder. Ett sådant styrmedel, ett energieffektiviseringsbeting, borde kunna ha goda förutsättningar att hantera hinder som i låg grad hanteras i befintliga styrmedel och bidra till ökad energieffektivisering på ett kostnadseffektivt sätt.
Ett bra sätt att arbeta med energieffektiviseringsfrågor inför planerade energirenoveringar i fastigheter är naturligtvis att använda vår programvara BIM Energy Renovation!