10 omvälvande år ligger framför oss!

Det reviderade EU-direktivet om byggnaders energiprestanda, EPBD, förändrar inte bara vilka krav som ställs på byggnader. Det förändrar också hur fastighetsägare behöver tänka kring underhåll, investeringar och långsiktigt värdeskapande.

I stället för punktvisa tekniska åtgärder etableras ett ramverk där byggnaders energiprestanda ska förbättras stegvis, systematiskt och spårbart över tid.

För fastighetsägare innebär detta att energifrågan inte längre kan behandlas separerad från ekonomisk planering. EPBD blir en del av fastighetens beslutslogik.

2025 – När riktningen blev tydlig

Under 2025 befann sig Sverige i slutfasen av arbetet med att införliva EPBD i nationell lagstiftning. Direktivet är redan beslutat på EU-nivå och tidsfristen för genomförande är fastställd till maj 2026.

Samtidigt pågår ett intensivt arbete med att anpassa det svenska energideklarationssystemet till direktivets nya struktur.

Boverket har tagit fram förslag som berör både metodik och klassificering av energiprestanda. En central förändring är införandet av en ny högsta energiklass, ofta benämnd A0, kopplad till nollutsläppsbyggnader.

Parallellt analyseras hur minimum energy performance standards, MEPS, kan utformas så att de fungerar i svensk byggnads- och ägarstruktur.

För fastighetsägare var detta en fas präglad av osäkerhet i detaljer, men med en tydlig riktning. EPBD bör redan nu vägas in i långsiktiga planer, inte som ett framtida regelproblem utan som en strukturerande faktor för hur underhåll och investeringar prioriteras.

2026 – Regelverket är på plats

Den 29 maj 2026 ska EPBD vara implementerat i svensk lag. Därmed blir direktivets grundstruktur bindande: ett uppdaterat energideklarationssystem, krav på en nationell byggnadsrenoveringsplan och ett ramverk för stegvis förbättring av energiprestanda i befintliga byggnader.

Under andra halvan av 2026 väntas föreskrifter och vägledning börja ge konkret innehåll åt dessa ramar.

Det klarnar hur energiprestanda ska mätas, hur energiklasser ska användas i förvaltning och rapportering och hur de på sikt kan kopplas till styrmedel och krav.

För fastighetsägare innebär detta att osäkerheten minskar på systemnivå, även om framtida skärpningar ännu inte är fullt ut definierade. Det är nu möjligt att börja justera underhållsplaner och investeringsstrategier utifrån ett stabilare regelverk.

2027–2028 – När energiprestanda blir en ekonomisk fråga

Under åren 2027 och 2028 sker en tydlig förskjutning från regelstruktur till praktisk tillämpning.

Fokus ligger i allt högre grad på att identifiera byggnader med låg energiprestanda och på att säkerställa att det finns planer för hur dessa ska förbättras över tid.

I detta skede är det sannolikt att kraven främst rör kartläggning, planering och uppföljning snarare än omedelbara tvingande åtgärder.

Samtidigt får energideklarationer enligt den nya metodiken fullt genomslag, och energiklassningen börjar spela en tydligare roll i kreditbedömning, värdering och investeringsbeslut.

Här uppstår en ny realitet för fastighetsägare. Underhållsåtgärder som genomförs utan koppling till energiprestanda riskerar att bli svåra att motivera, både ekonomiskt och strategiskt.

Energiprestanda blir en viktig del av fastighetens finansiella styrning.

2030 – Den första tröskeleffekten

Kring 2030 förväntas EPBD få ett tydligt genomslag i marknaden.

På EU-nivå är målet att andelen byggnader med låg energiprestanda ska ha minskat markant, och de nationella systemen för uppföljning och styrning ska då vara fullt etablerade.

För fastighetsägare innebär detta att energiklassning inte längre är en informationsetikett, utan ett marknadsattribut med reell betydelse.

Byggnader med låg energiprestanda riskerar att möta ökade krav, antingen genom rapportering, finansieringsvillkor eller andra styrmedel.

Underhållsplaner som inte integrerar energifrågan framstår i detta läge som ofullständiga.

2033–2035 – När långsiktig planering betalar sig

Mot mitten av 2030-talet ska medlemsstaterna kunna visa att renoveringstakten ligger i linje med EU:s långsiktiga energi- och klimatmål.

Under denna period väntas EPBD:s mekanismer få en mer bindande karaktär.

För svensk del kan detta innebära skärpta krav för byggnader som fortsatt har låg energiprestanda, en tydligare koppling mellan större ombyggnader och energiförbättringar samt en ökad differentiering i finansieringsvillkor baserat på energiprestanda.

Fastighetsägare som tidigt har integrerat energiprestanda i sina långsiktiga planer står då starka.

De har lägre regulatorisk risk, bättre beslutsunderlag och en mer robust värdeutveckling.

EPBD och BIM Energy – från regel till beslut

Det centrala skiftet med EPBD är inte att energikraven skärps, utan hur besluten förväntas fattas.

Fokus flyttas från enskilda åtgärder till samordnade strategier över tid.

Det är här verktyg för att analysera samband mellan underhåll, energiprestanda och ekonomi blir avgörande.

BIM Energy är här det ultimata valet!

Genom att kombinera energiberäkningar med ekonomiska analyser, exempelvis av nettonuvärde med tidsatta investeringshändelser, kan fastighetsägare fatta beslut som är robusta både tekniskt och ekonomiskt.

EPBD blir därmed inte ett externt krav, utan en integrerad del av fastighetens långsiktiga styrning.